Pengars funktion kan delas upp i 3 delar, det kan nämligen fundera som värdemätare, värdebevarare och som ett bytesmedel. Med begreppet värdemätare menas att en vara ska kunna värderas med hjälp av pengarna och på så sätt kan man jämföra priser på olika varor. I moderntid är detta lätt då man kan jämföra priser i kronor, men även om vi använt oss av tillexempel snäckor för att värdera våra varor hade vi lätt kunnat jämföra priserna då vi vetat hur många snäckor som varan var värd.

Meningen med att pengar ska vara värdebevarande är inte att priserna alltid ska vara de samma för en vara, men om inflationen är för snabb kommer folk snabbare vilja göra sig av med pengarna eftersom de så snabbt tappar i värde. Ett sådant agerande kan leda till att hela den monetära ekonomin sätts på prov och människor börjar istället gå över till den gamla bytesekonomin. Tillexempel skulle vi kunna använda potatis som bytesmedel med då vi inte kan vara säkra på potatisen har samma värde om ett år som den har idag är det inte lämpligt att använda potatis som pengar.

Förutsatt att ovanstående två villkor är uppfyllda bör pengar vara ett bra bytesmedel, men litar inte folk på att pengarna är värda något eller om det blir allt för svårt att jämföra olika priser så kommer hela grundidén med den monetära ekonomin att falla.

Ja som ni kanske förståt vid det här laget kommer inte inläggen att hagla in lika intensivt som i början. Ska försöka skriva lite mer genomtänkta inlägg istället och sen kommer jag vara borta endel under sommaren som gör att jag inte kan skriva men några inlägg ska jag nog få ihop iallafall. Sen får ni gärna skriva en kommentar om vad jag ska skriva om så jag har några ämnen att utgå ifrån. Har sett att det finns några lärare som återkommer så förhoppningsvis är det skriver jag lite läsvärdasaker hoppas jag

Tanken ha många gånger slagit mig om jag verkligen är så snål som alla säger att jag är, men jag har aldrig tyckt att jag är snål… Att vara snål måste väll i alla fall innebära att man avstår från saker man behöver för att istället lägga pengarna på hög? Tänker bland annat på det skånska paret (tror jag att det var) som för något år sedan dog och lämnade efter sig en stor förmögenhet som testamenterades bort. Ingen kunde drömma om att de var så rika då de inte ens hade haft råd att måla om huset som var i stort renoveringsbehov. Detta är väll på gränsen till snålhet i alla fall? Själv unnar jag mig allt jag behöver men avstår från att fika för fikandets skull, avstår från att köpa dyra märkeskläder, avstår från att festa för festandets skull, är då detta snålt eller sparsamt? Vad jag anser är nog vid det här laget ganska klart.

Men visst jag kan nog ta detta lite för långt ibland jag också. Tillexempel tycker jag inte om att kasta kläder bara för att det är några småhål i dem eller för att de är urblekta, så länge de uppfyller sitt syfte att hålla mig varm och de inte ser allt för jävligt ut har jag väldigt svårt att ta steget till att kasta dem.  Jag skulle heller aldrig drömma om att kasta mat som jag lagt på tallriken, varför ska vi slösa så med resurserna. I och för sig tycker jag inte om att slänga mat över huvud taget, men värst är de som öser på mat och sedan inte ens äter upp hälften. Jag tycker inte heller om att diska enstaka tallrikar eller glas utan vill ha full diskho så jag slipper tappa upp allt vatten i ”onödan” (nej, jag har ingen diskmaskin). Förmodligen är det många som tycker att jag låter snål nu, men i dagsläget kan väll detta nästan ses som miljötänkande istället? Läste idag en artikel i FaluKuriren om Leksandsbröd (”Det var farfar som började” hittar tyvärr inte länken på dt.se men lägger in den senare om jag ser den) som aldrig lyckas få några utmärkelser för energisparande, men det beror inte på att de är dåliga utan för att de är för bra. De har nämligen långt innan miljödebatten började med att minska energiåtgången fast då pågrund av snålhet, man ville helt enkelt spara pengar. Så egentligen kanske det är bra med en viss snålhet både för miljön och plånboken?

Tidigare var metaller främst guld och silver vanliga betalningsmedel, så småningom började guldsmeder förvara ädelmetallerna hos sig och utfärdade då ett depositionsbevis till sina kunder. Detta depositionsbevis användes sedan som dagens sedlar vid betalningar och man visste då att man när som helst kunde byta ut sitt depositionsbevis mot guldet som fanns förvarat hos guldsmeden. Detta blev givetvis mycket enklare än att behöva konka runt på guld då man skulle inhandla något. Efterhand kom man fram till att det var väldigt sällan som alla personer ville hämta ut sitt guld samtidigt, man kom dessutom underfull med att det gick att tjäna pengar på att låna ut guldet till andra som behövde det. Då låntagarna inte hade någon nytta av guldet i sig utan ville komma åt pengarna kunde guldet stanna hos guldsmeden och det utfärdades istället ett nytt depositionsbevis. På detta sätt skapades pengar ur luften (kreditpengar). Det är denna process som har lagt grunden för dagens bankväsende.

Jag vet inte, det kan kanske bara är jag som funderat på det… Men vad är egentligen pengar? Det kan egentligen vara vad som helst bara det uppfyller sitt grundsyfte, det ska vara en vara som är allmänt accepterad som betalningsmedel. För att vara det måste det fungera att byta saker med varandra, pengarna ska ha ett bestående värde och det ska gå att räkna dem. I vardagligt språk händer det att vi använder begreppet pengar för att beskriva någons förmögenhet eller inkomst men detta försöker vi undvika då vi pratar i makroekonomiska termer. Den direkta motsvarigheten till en penningekonomi är en bytesekonomi vilket vi använde oss av innan pengarnas uppkomst. Nackdelarna med en bytesekonomi förutom att det är svårt att bestämma tillexempel hur många hönor en gris är värd är att det är svårt att hitta någon som vill göra ett direkt byte med dig. Bonden du vill köpa din gris av kanske inte alls är intresserad av att köpa dina hönor utan vill hellre ha ett par skor, då måste du leta efter en skomakare som vill byta ett par skor mot dina hönor. I längden kommer denna hantering att bli krånglig eftersom det är svårt att fastställa ett pris. Dessutom kan priset sättas på många olika sätt (tillexempel kunde dina hönor värderas i både grisar och skor), det blir då svårt att jämföra vem som faktiskt betalar bäst för hönorna. Bygger vi upp ekonomin på detta sätt kommer det att leda till självhushållning då hushållen vill undvika att handla med varandra, självhushållning ger dåliga förutsättningar för specialiseringar då alla inte kan göra allt på effektivast sätt i liten skala. På grund av detta behövs ett allmänt accepterat betalningsmedel för att öka effektiviteten i samhället och det är det som vi i dagligt tal kallar pengar…

Såg att Anders Borg börjat blogga, men jag håller med honom om inläggen är i längsta laget. ” Många kommer säkert att hävda att mina inlägg är på tok för långa för bloggformatet. Det stämmer säkert. Men jag hoppas att bloggen trots det blir intressant, vilket möjligtvis kan kompensera för längden”. Men den är helt klart läsvärd för den som är intresserad.

Apropå Anders Borg kom jag att tänka på ett gammalt klipp och funderar på hur han skulle göra sig som stadsminister.

Att bara följa strömmen kan inte vara särskilt svårt, eller hur? Med detta antagande som grund kan man tänka sig att det borde vara tämligen lätt att följa stockholmsbörsens index under 30 år (går tillexempel att indexhandla). Jag tror att alla människor har råd att spara det handlar endast om prioriteringar, vill man prioritera rökning eller en kväll på krogen framför en behaglig framtid så är det var och ens val. Lyckas jag med 2658kr i månadsinkomst avvara ca 700kr i månaden så tror jag att alla kan göra det. Med ett månadssparande på 700kr/månad och en årlig avkastning på 10 % (stockholmsbörsens genomsnittliga utveckling de senaste 50åren) blir totalsumman efter 30 år (den tid som är kvar tills jag vill vara ekonomiskt oberoende) 2 064 400kr innan någon skatt är avdragen, observera att detta är helt utan något startkapital. Redan med ett startkapital på 32 000kr blir totalsumman 2 622 781kr med samma förutsättningar som tidigare. Låter detta fortfarande som en omöjlighet?

Jag skulle gärna vilja ge er ett lästips: Så här kan alla svenskar bli miljonärer som är skriven av Per H Börjesson (VD för Investment AB Spiltan). Detta är en bok som kommer med många bra tankar och idéer till hur man ska gå tillväga för att bli rik, många av tipsen är självklara men får en att tänka till en extra gång då man läser dem.

__________________________________________________

Eftersom att jag precis börjat med denna blogg får ni gärna komma med kommentarer om vad som är intressant att läsa om. Jag är intresserad av det mesta som gäller ekonomi och vill gärna lära både mig själv och er andra något nytt.

PS. glöm inte att rösta i min omröstning, låter mitt mål realistiskt eller inte?

Livet är en lång vandring, en vandring mot ett mål. Långt där framme ser jag målet, ljuset i tunneln, en gungstol att pusta ut i, äntligen få sätta sig ner och vila. Vågen till målet är både lång och krokig, men måste man verkligen gå hela denna långa väg? Kan det inte stå en moped bakom ett hörn och vänta? Finns det inga genvägar? Frågorna är många, men för mig är i alla fall målet fast, jag vill kunna sätta mig ner och njuta av livet, inte behöva bekymra mig över hur allt ska hinnas med, målet är att kunna sluta jobba. Det kanske låter som ett dumt jobb med tanke på att jag är en 20årig student som inte ens hunnit ut i arbetslivet än. Men jag har åtminstone ett mål att jobba mot, jag har även en plan för hur jag skall nå fram till gungstolen 20år tidigare än vad politikerna vill. Jag tänker bli ekonomiskt oberoende! Vad menas då med detta begrepp? Tänker jag mig att jag ska vinna 100miljoner på lotto och sen leva lyckligt resten av livet med eget jettplan? Nej, det är inte så jag tänkt nå mitt mål även om jag medger att det vore skönt, men dessvärre är det knappast realistiskt att hoppas på detta. Ekonomiskt oberoende för mig är istället att jag ska kunna leva av avkastningen på mitt kapital, att kunna plocka ut 10-15tusen i månaden enbart på räntor och utdelningar, det vore en dröm för mig. Det låter ju som ett precis lika orealistiskt mål som att vinna på lotta tänker säkert många då, men jag tror det motsatta. Vad är det då som krävs för att nå fram till detta mål? Räknar vi med den avkastning som stockholmsbörsen gett de 50 senaste åren kommer vi fram till med 2,6miljoner kronor och 10 % årlig avkastning finns det 15 000kr varje månad att leva på, kan man begära mer? I denna blogg har jag tänkt beskriva mina tankegångar kring hur jag en gång i livet ska lyckas bli ekonomiskt oberoende (helst före jag fyller 50) och hoppas att det är någon som tycker att det är intressant att följa detta.